Måne & sol

Månen
Augustimånen är berömd. När fullmånen kommer upp vid horisonten tycker vi att den ser större ut än vanligt. Något som sker i vår hjärna skapar denna synvilla. Men varför det blir så är inte helt klarlagt. I september v 36, infaller två månfaser under samma vecka. I genomsnitt tar det sju dygn och nio timmar från en månfas till nästa. Vore det jämt så skulle det vara omöjligt att klämma in två månfaser samma vecka. Det är halvmåne på måndag och nymåne på söndag. Det är möjligt då månens bana är oval och avståndet till månen varierar. När månen är närmare jorden rör den sig fortare och tiden mellan två månfaser blir kortare.

När formen på halvmånen eller månskäran är böjd på ett liknande sätt som ett komma; ), kommer månen och blir om en till två veckor en fullmåne. Månen är vår närmaste granne i rymden och det är lätt att se mörka lavaslätter och kratrar efter krockar med mindre himlakroppar. I fantasin har de mörkare områdena blivit till bland annat en mångubbe, ett kvinnoansikte, en kräfta eller en hare. Vad ser du? Vi kunde ha haft en mycket mer strålande måne om månytan hade reflekterat solljuset bättre. Nu får vi endast ta emot 7 % av solljuset.

Månförmörkelse
Den 27-28 juli, inträffar en total månförmörkelse. Klockan 21.30 täcks månen helt av jordens skugga. Förmörkelsens mitt inträffar kl 22.22 och 23.14 tittar månen fram ur helskuggan.

Det är bara vid fullmåne som det kan bli en månförmörkelse. När hela månen är upplyst betyder det att solen är ungefär mitt emot. Samtidigt befinner sig jordklotet mellan solen och månen. Jorden kommer då att kasta sin skugga på månen. Men även en förmörkad måne syns för den lyses upp av solens ljus som sipprar igenom jordens atmosfär. Månbanan lutar en aning i förhållande till de andra himlakropparnas banor och därför blir det inte en förmörkelse vid varje fullmåne. Den välvda skuggan som rör sig över månen blev ett synligt bevis för att jorden är rund.

Solen
Eftersom vår jord går i en oval bana kring solen så varierar avståndet mellan de två himlakropparna. Skillnaden är från 147 till 152 miljoner kilometer. Det största avståndet inträffar i början av juli, när vi har högsommar. Å andra sidan har Australien vinter då. Årstiderna har alltså inget att göra med avståndet till solen utan de beror på jordaxelns lutning och solens höjd. Nu, när vi befinner oss på större avstånd från solen går jorden lite långsammare i sin bana och därför blir faktiskt sommarhalvåret 7 dygn längre än vinterhalvåret.

Detta år, 2018 är jorden som längst från solen den 6 juli klockan 19.

Höstdagjämningen är vanligtvis den 22 eller 23 september. Det dröjer ända till år 2303 innan den inträffar den 24 september. Senast det hände var 1935. Klockan 03.54 den 23 september i år passerar solens centrum gränsen mellan norra och södra himmelshalvan. Men dag och natt är inte lika långa just då. Eftersom solen är enorm och jordens atmosfär bryter solljuset kommer i alla fall mer än halva jordklotet att bli belyst. Därför dröjer det till några dygn efter höstdagjämningen innan dag och natt är lika långa.

Solförmörkelse
Den 11 augusti är det en partiell förmörkelse som syns från Sverige utom i de sydligaste delarna. Ingenstans på jorden skymmer månen hela solen.

Kom ihåg att det är viktigt att aldrig titta direkt mot solen!

Förmörkelsen börjar ca 10.35 här hos oss i Luleå och den är som störst kl 11.15. Den slutar ca 11.55.  Förmörkelsens största storlek är 20%.

Det slumpar sig så att månens diameter är 400 gånger kortare än solens samtidigt som solen är 400 gånger längre bort från jorden än månen. Det gör att emellanåt kan månen täcka solen helt eller delvis. Detta kan bara ske när det är nymåne, det vill säga när solen lyser på den sida av månen som vi inte kan se. Månbanan lutar en aning i förhållande till solens och jordens banor och därför blir det inte en solförmörkelse vid varje nymåne. Avståndet till månen varierar också. När månen är längre bort från jorden lyckas den inte täcka hela solytan och solförmörkelsen kallas då ringformig.

Midnattssol
Det går faktiskt att se midnattssol flera mil söder om polcirkeln. Gränsen går egentligen längs en linje från Haparanda, Kalix och Boden. Orsaken till detta är att ljuset bryts i atmosfären så att solen fortfarande syns även när den egentligen är under horisonten.

Midnattssol är det när solen står rakt i norr och det är möjligt att se solens mittpunkt.

Sedan vi fick sommartid är det inte midnattssol vid midnatt utan ca en timme senare. Dessutom beror det också på var i landet, man befinner sig. Vid sommarsolståndet, den 21 eller 22 juni har Haparanda midnattssol kring 0.30 tiden medan det inträffar först vid ett-tiden längre västerut, mot norska gränsen.
Ju längre norrut man befinner sig ju fler dagar med midnattssol. Vid nordpolen handlar det om ett halvår. Kiruna har midnattssol från slutet av maj till mitten av juli.

Att fortfarande se solen lysa vid midnatt är inte samma sak som midnattssol. Detta har blivit möjligt ändå längre söderut efter att sommartid infördes. Men den solen kommer att gå ner inom en timme.