Meteor, komet & asteroid

Stjärnfall – meteorskur
Stjärnor kan tack och lov aldrig ramla ner utan det du ser är gruskorn eller ibland någon lite större rymdsten som brinner upp då de kommer infarande i atmosfären. Skulle stenen klara sin dramatiska nedfärd och hamna på jorden kallas den för en meteorit.

När en komet har tagit sin sväng runt solen och börjat smälta lämnar den kvar materia längs banan. Då jorden passerar kometens bana fångas en del av materialet upp av jordens dragningskraft och ger ett ökat antal meteorer/stjärnfall. Detta upprepas varje år. Man talar då om meteorskurar eller meteorsvärmar.  Just under denna period är det ett flertal meteorskurar på gång och av dessa är Leoniderna den mest berömda. Namnet berättar vilken stjärnbild som meteorerna ser ut att komma ifrån.

Antalet stjärnfall varierar för olika meteorskurar och mellan olika år. De gånger då jorden går igenom kometbanans centrum, där tätheten av stoft är som störst ökar skuren av meteorer.

Det som ser ut som en meteor kan ibland vara t ex någon metalldel från en kraschad satellit som i mycket hög fart når atmosfären. På samma sätt som med gruskornet blir metallen då så het att den förångas och luften omkring glöder.

Drakoniderna är en mycket variabel meteorskur som inte återkommer varje år. När den syns är det i början av oktober, den sjätte till åttonde. Som namnet säger så ser stjärnfallen ut att uppstå vid huvudet på Drakens stjärnbild som finns mellan de båda björnarna. Moderkometen är 21P, Giacobini-Zinner.

Orioniderna är efterlämnade stoftrester från den berömda Halleys komet. Jorden rör sig genom området varje höst, 19 -28 oktober. Mellan den 20-23 oktober kan det bli som mest ca 20 meteorer per timme från området mellan Orion och Tvillingarna.

Under både oktober och november är Tauriderna igång. Det är egentligen två meteorskurar som härstammar från kometen Encke. Meteorerna ser ut att komma från Oxens (Taurus) stjärnbild. Maximum är i början av november. Som regel syns bara någon enstaka meteor då och då men å andra sidan kan de vara riktigt ljusstarka.

Från mitten av november är det dags för de omtalade Leoniderna, då meteorerna verkar komma från stjärnbilden Lejonet (Leo). Leoniderna har de snabbaste meteorerna. Några år har det bjudits på imponerande meteorstormar. Senast det hände var år 2002 men efter det har antalet stjärnfall varit betydligt färre. Så också i år men flest kan ses den 16 november, kring 17.30-tiden. Stoftet som är upphovet till Leoniderna kommer från kometen Temple-Tuttle.

Under lucianatten mellan den 13 -14 december är det maximum för Geminiderna. Då kan det kanske under en timme dyka upp 20 ljusstreck från Tvillingarnas (Geminis) stjärnbild. Det verkar som att aktiviteten för Geminiderna ökar. Meteorskuren pågår mellan 7-17 december. Till skillnad från andra meteorskurar, som orsakas av stoft från kometer, kommer Geminiderna från en asteroid. Forskarna vet inte riktigt varför det strömmar ut partiklar från asteroiden Phaethon. Asteroider har ju inte långa svansar av stoft som kometerna har. Geminiderna består av tyngre partiklar än andra meteorskurar. De rör sig därför lite långsammare över himlen och stjärnfallen ser mer gulaktiga ut.

Ibland ger även Ursiderna upphov till en ökad meteoraktivitet den 17-25 december, med maximum den 23 december.  Stjärnfallen ser ut att komma från Lilla Björnen (Ursa Minor). Det är kometen Tuttle som är orsaken till det hela.

Synliga kometer
Kometer är smutsiga jättesnöbollar som färdas långt bort från solen. Några har av någon anledning fått ändrad bana och tar en sväng runt solen innan de återvänder till solsystemets ytterområden. För de kometer som kommer längst ifrån kan det dröja miljoner år innan de dyker upp nästa gång. Kometen är lättast att se när den närmar sig solen och den frusna kometkroppen börjar tina. Då blåser solvinden bort stoff som ofta bildar en synlig kometsvans. En komet är inte något som du ser svischa förbi. Den är alldeles för långt borta. Bara om du iakttar kometen under en längre tid kan du se att den förflyttar sig mot bakgrunden av stjärnmönster.

Det är nästan alltid några kometer på ingående men de blir sällan så ljusstarka att de kan ses med blotta ögat. För det mesta behövs en bra kikare och god kännedom om stjärnhimlen för att kunna urskilja vilken ljusprick som är en komet. Men man vet aldrig säkert med kometer, ibland kan de oväntat blossa upp och bli en spektakulär syn på stjärnhimlen. Naturligtvis kan det motsatta också inträffa, att det händer något så att det som var en lovande komet knappt syns alls.

Kometens namn var tidigare lika med efternamnet på dess upptäckare. Numera är det troligen en dator som gör den första upptäckten.

Åren 1996 och 1997 var riktigt goda kometår. Först kom Hyakutake och året därpå syntes Hale Bopp utan problem. Under ett par höstkvällar 2009 gick det att se McNaught, en starkt lysande komet vid horisonten. I maj 2014 släpptes en landare ner på kometen Tjurjumov-Gerasimenko.

Asteroider
Mellan planeterna Mars och Jupiter finns ett bälte med flera tusen klippblock av olika storlek, de så kallade asteroiderna eller småplaneterna. För att kunna se någon av de största behövs som regel en bra kikare eller ett teleskop.

Ceres med en diameter på ca 900 km ledde förut ligan. Men den ska inte längre kallas för asteroid utan räknas numera till dvärgplaneterna i sällskap med Pluto. Vesta blev därmed den största asteroiden. Den är ungefär hälften så stor som Ceres. Vesta tillhör de så kallade ljusa asteroiderna och den går faktiskt ibland att se med blotta ögat.

År 2001 fick asteroiden 433 Eros besök av en obemannad farkost som skickade data och bilder till jorden.

Den 15 februari 2013 var det en asteroid (2012 DA 14) på ca 50 meter som passerade jorden ovanligt nära. Avståndet var bara 27 000 km, närmare än månen och GPS-satelliter. Astronomerna var sedan länge förberedda på att den skulle dyka upp. Samma dag inträffade det märkliga att det kom en till asteroid men från ett annat håll. Den var betydligt mindre, ungefär 17 meter i diameter och därför omöjlig att upptäcka i förväg. Vid krocken med atmosfären, splittrades asteroiden och orsakade flera nedslag i en rysk stad. Cirka tusen människor blev skadade av framförallt glassplitter då tryckvågorna träffade fönsterrutor.