Meteor, komet & asteroid

Stjärnfall – meteorskur
Stjärnor kan aldrig ramla ner utan det du ser är ett gruskorn eller ibland någon lite större rymdsten som brinner upp då den kommer infarande i atmosfären.

När en komet har gjort sin sväng runt solen och börjat smälta blir det kvar materia längs banan. Då jorden passerar kometens bana fångas en del av materialet upp av jordens dragningskraft och ger ovanligt många meteorer/stjärnfall. Detta upprepas varje år. Man talar då om meteorskurar eller meteorregn.

Antalet stjärnfall varierar för olika meteorskurar och mellan olika år. De gånger då jorden går igenom kometbanans centrum, där tätheten av stoft är som störst ökar skuren av meteorer.

Ibland kan en sten från rymden klara färden ner till jorden. Om du hittar en sådan sten är det en meteorit. Vid Kitkiöjärvi norr om Pajala har över 500 järnmeteoriter hittats. Den största väger nästan 1,2 ton. Teorin är att de kommer från en dvärgplanet som splittrades på väg genom jordens atmosfär.

De första dagarna i januari kan du titta efter en meteorskur som ser ut att komma från stjärnbilden Björnvaktaren. Den kallas fortfarande Kvadrantiderna efter en tidigare stjärnbild. Som mest blir det kanske 20 stjärnfall/meteorer i timmen.

En meteor kan ibland också vara någon del från t ex en kraschad satellit som i mycket hög fart når atmosfären. På samma sätt som med gruskornet blir metalldelen då så het att den förångas och luften omkring glöder.

Kometer
Kometer är smutsiga jättesnöbollar som färdas i vårt solsystem. Sedan de har rundat solen återvänder de till solsystemets ytterområden. För de kometer som kommer längst ifrån kan det dröja många miljoner år innan de dyker upp nästa gång. Kometen är lättast att se när den närmar sig solen. Då börjar den smälta och det bildas ofta en svans.

En komet är inte något som du ser svischa förbi. Den är alldeles för långt borta. Bara om du iakttar kometen under en längre tid kan du se att den förflyttar sig mot bakgrunden av stjärnmönster.

Det är nästan alltid några kometer på ingående men de blir sällan så ljusstarka att de kan ses med blotta ögat. För det mesta behövs en bra kikare och god kännedom om stjärnhimlen för att kunna urskilja vilken ljusprick som är en komet. Men man vet aldrig säkert med kometer, ibland kan de oväntat blossa upp och bli en spektakulär syn på stjärnhimlen. Det motsatta kan förstås också inträffa, det händer något så att en lovande komet knappt blir synlig.
Kometens namn var tidigare lika med efternamnet på dess upptäckare. Numera är det troligen en dator som gör den första upptäckten.

Åren 1996 och 1997 var riktigt goda kometår. Först kom Hyakutake och året därpå syntes Hale Bopp hur lätt som helst. Under ett par höstkvällar 2009 gick det att se McNaught, en starkt lysande komet vid horisonten. I maj 2014 fick kometen Tjurjumov-Gerasimenko besök av en landare för att lära oss mer om dessa himlakroppar.

Synliga kometer
Det finns inga rapporter om någon komet som kommer att visa upp sig.

Asteroider
Mellan planeterna Mars och Jupiter finns ett bälte med flera tusen klippblock av varierande storlek, de så kallade asteroiderna eller småplaneterna. Ibland är det möjligt att se de största av dessa men då behövs en bra kikare eller ett teleskop.

Ceres med en diameter på ca 900 km ledde förut ligan. Men den ska inte längre kallas för asteroid utan räknas numera till dvärgplaneterna i sällskap med Pluto.

Vesta (egentligen 4 Vesta) tog därmed över titeln som den största asteroiden. Med ett par års mellanrum blir Vesta tillräckligt ljus för att synas, i alla fall i en kikare. Ytan på Vesta består av ljusa stenarter som reflekterar stora mängder ljus. Forskarna tror att 4 Vesta har varit med om en krock och det händer att man hittar små bitar av asteroiden nere på jorden.

År 2001 fick asteroiden 433 Eros besök av en obemannad farkost som skickade data och bilder till jorden.
Den 15 februari 2013 var det en asteroid (2012 DA 14) på ca 50 meter som passerade jorden ovanligt nära. Avståndet var bara 27 000 km, närmare än månen och GPS-satelliter. Astronomerna var sedan länge förberedda på att den skulle dyka upp.

Samma dag inträffade det märkliga att det dök upp en till asteroid men från ett annat håll. Den var betydligt mindre, bara ungefär 17 meter i diameter och därför omöjlig att upptäcka i förväg. Vid krocken med atmosfären, splittrades asteroiden och orsakade flera nedslag i en rysk stad. Cirka tusen människor blev skadade av framförallt glassplitter, då tryckvågorna träffade fönsterrutor.